Under en säsong där nästan varje designer har lagt ut kläder som är traditionella och dämpade är det nästan en lättnad att förstå att Christophe Decarnin fortfarande gör kläder för rockstjärnor såväl som supermodeller på Balmain. Jag menar, någon måste, eller hur?
Decarnins samling skulle se aggressivt glam i nästan alla typer av sammanhang, men påverkan förstoras bara tusenfald när den är sammansatt med de sorgliga bruna såväl som mitten av århundradet av många av säsongens andra framstående samling. Där andra gjorde strutsläderförföljningar såväl som skräddarsydd passande, förde Balmain oss rik brokad, guldfolie, läderbyxor samt ostentatiska päls.
Flera senaste Balmain-signaturer, som djärvt axlar, glittrande minidresser, starkt detaljerade väpnade styrkor jackor, liksom skintight läder gjorde sina nödvändiga uppträdanden, men jag blev mest slagen av de något utanför territoriska element i samlingen. I synnerhet påminde de förgyllda brokadjackorna i par med mager byxor mig igen såväl som återigen av Keith Richards, liksom ett antal djupa bälte aftonklänningar fick mig att fråga vem som skulle vara så lycklig att bära dem på röda mattan. En passande samling för en kultur som har ersatt adel med musik såväl som filmstjärnor.
